Christer Nerfont - Jean Valjean

Jag såg faktiskt Christer Nerfont i Les Misérables i Karlstad redan 1995, då som Feuilly, men jag måste ju erkänna att jag inte har några jättestarka minnen av honom därifrån ...
Däremot såg jag Christer och Cecilie i en alldeles fantastisk konsert i Helsingborg 2006 som hette "Musical Highlights", och ända sedan jag då hörde Christer sjunga "Bring Him Home" ("Led hans väg") har jag velat se honom som Valjean! :)

Han gör en alldeles fantastisk prestation, detta är en av de svårare musikalrollerna enligt en amatör som mig - jag kan inte uttala mig om det rent sångtekniska, det vet jag alldeles för lite om, men karaktären är oerhört komplex och går igenom så otroligt mycket under musikalens gång, att det är en verklig bedrift att kunna göra karaktären trovärdig rakt igenom. Och Christer Nerfont lyckas!
Jag har sett och hört många föreställningar/inspelningar från världens alla hörn, och jag har svårt att hitta Valjeans som imponerar igenom hela föreställningen - ibland kan de lyckas med vissa delar, eller vissa sånger, men väldigt sällan levererar de en riktig bra helhetstolkning av rollen.
Hittills har jag faktiskt bara tre, kanske fyra, riktigt genomgående bra Valjeans:
David Shannon, Geronimo Rausch, troligen Alfie Boe - och Christer Nerfont!

På premiären vet jag att jag reagerade lite negativt på den sång som i de engelska inspelningarna heter "Valjean's Soliloquy" - "Vad har jag gjort?"
För min del blev det ett överspel i den sången - det är förvisso en väldigt känslosam sång, och en vändpunkt för karaktären, men det blev, för mig, alldeles för mycket och känsloregistret gick ut över det musikaliska, vilket jag inte riktigt tyckte om...
Eftersom jag nu har sett ett antal föreställningar, med ojämna mellanrum, så har jag märkt att den sången har förändrats ganska mycket - och verkligen förändrats till det bättre. Det är fortfarande en oerhört känslomässig sång, men det hålls på helt rätt nivå och Nerfont levererar känslor i samklang med fantastisk sång på ett sätt som verkligen får en att haja till!
Jag är oerhört glad över att man har valt att göra vissa förändringar på det sättet - att ett upplägg eller en tolkning av en sång inte behöver vara huggen i sten, utan att den går att förändra eller modifiera.

Relationen mellan Valjean och Javert utgör lite utav en röd tråd i musikalen och samspelet mellan Christer Nerfonts Valjean och Philip Jalmelids Javert är verkligen fantastiskt att se! Det verkligen sprakar när de båda är på scenen och spelar mot varandra, och framför allt i konfrontationen mellan dem efter Fantines död (som på engelska heter just "Confrontation") blir man alldeles hänförd!
Bara storleksskillnaden dem emellan skapar en viss dynamik, som syns tydligt, men båda två spelar ut och spelar fram denna dynamik på ett alldeles föredömligt sätt!
Valjeans enorma fysiska styrka, kontra den trots allt betydligt större Javert, spelas inte fram så tydligt i den här uppsättningen. Den kommer fram i "Broraset", där som anledningen till att Javert funderar över om det är borgmästaren som faktiskt är den förrymde fången Valjean, men detta lyfts fram ännu mer och på fler ställen i Londonuppsättningen - dock fungerar som sagt dynamiken mellan Nerfont och Jalmelid så oerhört bra att man inte behöver lyfta fram det mer än vad man gör här!

"Led hans väg" är en fantastiskt fin sång som väldigt få artister kan göra riktigt bra - och Christer Nerfont gör utan tvekan en av de allra bästa tolkningar jag någonsin har hört! För mig är det endast David Shannon, Niklas Asknergård (f.d. Andersson) och Nerfont som faktiskt kan sätta den här sången klockrent - och det säger en hel del...
Jag får kalla kårar och tårarna kommer, även efter tionde gången jag ser detta ...

Christer Nerfont har en enormt häftig egenskap i det att han kan förändra sin röst, utan att tappa sin tonsäkerhet! Han gör det i Epilogen, där han sjunger en del av, och variant på, "Led hans väg", med den gamle, döende mannens röst. Det är verkligen fantastiskt att lyssna till, i och med att han fortfarande är helt tonsäker.
Jag har aldrig haft förmånen att se eller höra Nerfont göra "Jekyll & Hyde", men det är verkligen en dröm - denna förmåga att förändra rösten måste komma minst sagt väl till pass i en sådan föreställning!

Sammanfattningsvis - en strålande insats av Christer Nerfont som Valjean, och för mig personligen är han en av mina topp tre! :)

Premiären!

Efter en del krångel med bokningssystem och sånt lyckades jag faktiskt fixa en biljett till premiärföreställningen den 16 juni!
Jag är inte den som alltid brukar ligga på och fästa jättestor vikt vid just premiärer, men här var det verkligen roligt att ha fått uppleva just den första föreställningen - inte minst med tanke på hur oerhört mycket jag tycker om den här uppsättningen och hur stor betydelse den har fått för mig.

Dock kom jag till premiären med lite blandade känslor faktiskt.
Självklart en enorm förväntan, detta är min musikal, i Karlstad, jag hade inte sett Les Miz på svenska sen förra gången i Karlstad, 1995, och inte live sedan i London 2014 - men samtidigt fanns en ganska påtaglig rädsla för att bli besviken!
Jag kände på förhand relativt väl till Christer och Cecilie Nerfont samt Philip Jalmelid, men ingen annan - och tänk om jag nu byggde upp förväntningar bara för att få dem raserade?!

Jag antar att den här bloggen, samt det faktum att jag hittills har sett tio föreställningar, gör det uppenbart att jag inte blev besviken!! :)
Snarare blev jag makalöst imponerad direkt - detta är den bästa uppsättningen av Les Misérables jag någonsin har sett eller hört, och även om inte allting kändes alldeles klockrent under just premiären blev jag oerhört tagen.

Det kommer självfallet fler specifika inlägg om artister, karaktärer, tolkningar och annat så småningom, men jag vill kort bara nämna några namn som verkligen stod ut direkt i premiären.

Christer Nerfont har jag följt till och från sedan jag såg honom som Robert i Kristina från Duvemåla och har länge länge velat se honom som Valjean - han gjorde mig inte besviken. Vissa tolkningar tyckte jag under premiären inte var helt spot-on, men hans rolltolkning överlag var fantastisk och framför allt "Led hans väg" ("Bring Him Home"), en sång som få artister klarar av, är alldeles outstanding.
Philip Jalmelid har jag sett lite av den senaste tiden, bl.a. Chess och Miss Saigon, och han har för det mesta imponerat. Här var jag dock nervös, eftersom Javert är och har varit, sedan ca 20 år tillbaka, min favoritkaraktär - och det är svårt att se artister som gör en annan rolltolkning än jag själv. Jalmelid och jag verkar helt överens om vem Javert är! *ler* Jag tyckte hans rolltolkning var helt fenomenal och hans röstkapacitet är fantastisk! Direkt efter premiären hamnade han som en av mina topp-tre Javerts, tillsammans med Philip Quast och Michael McCarthy!
Jag blev också under premiären oerhört imponerad av Eponine, Kerstin Hilldén. En otroligt vacker röst tillsammans med en klockren tolkning av en faktiskt ganska svår roll. Eponine har många sidor att visa upp och det är inte lätt att göra dem alla rättvisa!
Likaså stod Oscar Sundling ut, redan under premiären. Hans största roll i förställningen är den som studenten Feuilly, men han gör också Bamatabois och dyker upp lite här och där, som kroggäst, kedjefånge o.s.v. En fantastisk röst och en verklig "stage-prescence", vilket är mycket viktigt!

Som sagt, mera utförliga inlägg kommer att komma - jag vill bara avsluta detta premiärinlägg med att det faktiskt blev en liten blooper under premiären! :)
Efter Fantine har dött, i konfrontationen mellan Valjean och Javert (som på engelska är en egen sång, "Confrontation") ska Valjean slå sönder stolen han har suttit på och attackera Javert.
Tyvärr föll stolen i bitar redan då Nerfont reste sig, vilket jag under senare föreställningar förstod inte var meningen... När attacken var förestående fick Nerfont alltså plocka upp en stolsbit från golvet snarare än att i ilska slå sönder stolen - men det är ju sånt som händer, och bara roligt att se ... och som alltid imponeras jag enormt av artisternas oerhörda förmåga att aldrig låta sådant störa dem, utan de kör på som om detta vore inövat och precis som det är tänkt. Snyggt att se!

Uppdateringar

Jag har tyvärr inte haft möjligheter att uppdatera bloggen så mycket - men lite grand har hänt vad gäller den svenska texten.
Några tillägg och korrigeringar i Akt 1 och jag har påbörjat textarbetet i Akt 2.

(Är mer än tacksam om jag kan få hjälp! *ler*)

Välkomna!

Hej och välkomna till en blogg som för närvarande ligger mig mycket varmt om hjärtat!

Den 16 juni 2016 var det dags för premiär av Les Misérables på Wermland Opera och jag satt bänkad, dock långt upp på ena sidan - de bättre premiärbiljetterna var försvunna ca fyra minuter efter biljettsläpp!
En konstig känsla  kom över mig då - sedan slutet av 1990-talet har Les Misérables varit min favoritmusikal, den har varit oerhört speciell för mig och jag har sett den flera gånger i London, samt lyssnat på ett 20-tal olika inspelningar.
Att få se musikalen på svenska, i den stad jag kommer ifrån, med artister som Christer Nerfont och Philip Jalmelid - som jag har sedan tidigare har varit oerhört imponerad utav - var näst intill obeskrivligt. En enorm glädje och förväntan, men samtidigt en påtaglig rädsla för att bli besviken ... Tänk om detta inte alls skulle visa sig vara det Les Miz som jag ville se?!

Rädslan kom på skam!

Sedan den 16 juni har jag sett Les Miz tio gånger, den tionde gången då musikalen firade sin 100:e föreställning, och jag hoppas kunna se den några gånger till innan den sista föreställningen går av stapeln den 6 april.
Detta är den i särklass bästa uppsättning utav Les Misérables som jag har stött på. Jag kan knappast säga att det är den bästa, punkt slut, för musikalen har spelats i ett otal tappningar sedan premiären i London, den 8 oktober 1985 - men denna uppsättning är verkligen något alldeles speciellt!
Den lite nyare orkestreringen är fenomenal, artisterna är makalösa, scenografin och ljussättningen är fantastisk (inte minst för att vara en så liten scen) - jag tror att jag helt ärligt kan säga att det är det absolut bästa jag har sett i musikalväg någonsin.

Därav alltså denna blogg! :)
Jag önskar jag hade kommit på att starta upp den lite tidigare, nu är det trots allt mindre än en månad kvar av musikalen, men bättre sent än aldrig!
Tanken är här att samla så mycket information, blandat med egna synpunkter och åsikter, som möjligt, med utgångspunkt i Wermland Operas uppsättning. Vissa utvikningar kommer säkert att komma, men denna uppsättning blir bloggens röda tråd.

I nuläget har jag försökt lista medverkande i musikalen på en sida - denna sida är dock inte färdig. Dels är layouten inte alls okej, men verkar vara svår att få till, likaså står här endast medverkande artister, jag vill gärna utöka detta så småningom. Och sist men inte minst gäller detta alltså tiden från den 16 juni till den 31 december 2016. Därefter har vissa mindre förändringar skett, som t.ex. att Jonas Schlyter inte längre spelar Thénardier, rollen nu görs istället av Isak Bendelin.
Så denna sida är som sagt under konstruktion.

Jag skulle också hemskt gärna vilja samla den svenska texten, som är en fantastisk översättning av Ture Rangström - men det är faktiskt lättare sagt än gjort. Jag har haft lite hjälp av texten till den svenska uppsättningen från 1990, men faktum är att översättningarna skiljer sig lite grand åt - och det är mycket i musikalen som inte finns med på den skivan.
Därför är texterna fyllda av punkter ... där jag inte själv minns hur texten är - men jag hoppas kunna fylla ut detta efterhand (om jag kan klämma in någon mer föreställning kanske jag kommer ihåg lite mer!) och om någon har hjälp att erbjuda tas detta tacksamt emot.
Hittills har jag i princip gått igenom hela Akt 1 (dock inte Akt 2), och det som saknas i nuläget är sådant jag inte just nu kommer ihåg eller har koll på ...
Även detta kommer uppdateras successivt.

Och självklart kommer bloggen att uppdateras "som vanligt", med olika typer av inlägg.

Jag hoppas att ni ska gilla den här bloggen och jag vill jättegärna höra ifrån er, via kommentarer eller mail. Kanske extra roligt om ni själva har sett den här uppsättningen, att få höra vad ni tyckte! :)

Kan ni höra folkets sång?

Som stiger över havets brus.

Det är den sången som förkunnar

Att vi vandrar mot ett ljus.

När de svaga tågar fram

Har dom ett mål, har dom en sång.

Dom vet att natten byter dag med en soluppgång!